besökare sedans 24 november

Spö
Vanligtvis använder man ett 12-13fot långt spö, ju högre testkurva desto bättre men 2,5lbs är rekommenderat för nybörjaren. Man kan även använda ett 9fot långt spö med en kastvikt kring 20-60g. Man kan inte kasta lika långt med ett sådant spö Men det behövs sällan i svenska vatten då gäddan lurar i vegetation och nära vasskanter. Dock kan man inte kasta ett tungt tackel med betesfisk på kroken särskilt långt med lätta eller medellätta spön.

Rulle
Till detta fiske används oftast en haspelrulle med baitrunner-funktion (även känt som freerunner och freespool). Rekommenderad linkapacitet är 200m/0,40mm. Den linkapaciteten motsvarar Jaxon-rullar i storlek 500 och Shimano-rullar i storlek 8000 men även storlekarna 400 och 6000 för respektive varumärke räcker. Egentligen beror kravet linkapaciteten på fisket. Om man kastat ut ett dött bete 100meter har man 100m mindre att drilla fisken med. Om man kastar ut fisken tio meter har man 90m mer at arbeta med. Alltså kan man om man äger fler rullar med olika linkapacitet tänka på att om man ska placera ett bete långt ifrån strandkanten och det andra närmare så är det en bra ide att kasta långt med rullen som har mest lina påspolad.

Lina
Det finns ingen anledning till att använda flätlina till mete efter gädda. Du märker när gäddan tar ditt bete även om din lina är väldigt elastisk och betet ligger 100m bort. Jag rekommenderar 0,40mm lina med en brottstyrka på 9Kg eller mer. Den minsta rekommenderade lintjockleken för gädda är 0,30m eller en lina med 6Kg som brottstyrka. Glöm inte att ju starkare lina du använder desto mer press kan du lägga på fisken och på så sätt landar du den snabbare. En lång kamp bidrar med mycket mjölksyra, syrebrist och utmattning vilket kan orsaka fiskens död långt efter att du släppt tillbaka den. Lita inte på linans tjocklek! Jag har en spole med Redwolf lina med diameter 0,5mm och en med Abu Garcia lina. Den förstnämnda har en brottstyrka på 15Kg. Den sistnämnda tål 22Kg.

Hemma gjord tafs
Man brukar börja med att göra en tafs med två trekrokar. Storlek 4 räcker så länge som de är tillverkade av ett bra märke. Vissa nöjer sig med storlek 6 på sina krokar för att minimera skadan på fisken. De märkena som klassas som bäst är Eagle Claw, Gamakatsu, Owner, Kamasan och Mustad. Från den andra kroken (inte den längst ut på tafsen) bör man ha 50cm metallwire (minst 20lbs, gärna 35lbs). Med en kirurgknop fästen man samman denna med en minst lika lång tafs gjord av monolina med 0,5-0,6mm i diameter. Sedan gör man en ögla i änden av monolinan. Denna tafs kan även användas till trolling eller spinnfiske med t.ex. Gulp, jigg eller en riktig fisk, levande som död. Anledningen till att man har ytterligare 50-60cm monolina med 0.5-0.6mm i diameter är att beroende på hur gäddan hugger på en betesfisk och hur den har simmat runt i vattnet så kan tafsen ligga böjd och gäddan kan få den i munnen när den hugger. Då ligger linan och skaver mot gäddans tänder. Håll koll på den delen av tafsen efter några fångade fiskar. Man kan få knipsa av en bit av metalldelen och knyta en ny bit monolika till den om linan blivit skadad. Om metallbiten blir mindre än 35cm ska tafsen kasseras och ersättas med en ny. (LÄMNA INTE DITT SKRÄP PÅ FISKEPLATSEN!!!!!!)

Övrigt
Spöhållare/spöställ/banksticks, elektroniskt nappalarm och nappindikatorer. Förenklar fisket och gör det bekvämare. Men lita inte på ett nappalarm när du har ett flöte som fungerar bättre.
Avkrokningstång, använd en lång “triangelkroklossare”. De ger bäst kontroll och precision vid avkrokning.
Avkrokningsmatta, Skonar fisken vid avkrokning oavsett om det sker på en brygga, på gräs eller på grus. En stor IKEA-kasse fungerar som budgetalternativ.
Vågnät, där är omöjligt att väga en stor gädda utan vågnät. Även här passar en IKEA-kasse in perfekt.
Bonk, mycket större än en priest men den kostar istället mycket mindre. Bra när man ska ta hem en fisk eller två. Här passar inte en IKEA-kasse in!
Karphåv, med dessa kan man landa de flesta gäddorna utan större ansträngning. Du slipper riskera skadade på dina fingrar när som när du utövar gälgreppet.
Lipgrip, bra till mindre gäddor. Man slipper kämpa med en stor håv. Man behöver enbart Fästa denna i gäddans överläpp och sedan hålla gäddan med huvudet ovanför vattnet tills den tröttnat och slutat sprattla. Sedan sker avkrokning och fisken får simma hem. Håll i den långt ut när du väl fångar gäddan med den, för säkerhets skull. Använd helst inte denna metod på grunt vatten då fisken kan skada sig mot botten medan den sprattlar.

Flötmete 1:
Flötmete är enligt mig en av de mest spännande fiskemetoderna, jag kan sitta och stirra på ett flöte hur länge som helst. Här följer en beskrivning av hur man riggar sitt spö.
Man trär ett gäddflöte på linan, sedan ett beteslås och sist knyter man fast linan i ett sänke. Helst ska man använda sluten mäskbehållare med små hål, men då de är lätta kan man ibland, beroende på betesfiskens vikt och hur stritt vattnet är, trä på mäskbehållaren som de övriga föremålen och sedan knuta linan i ett sänke. Fäst sedan ett splitbly på varje sida om beteslåset så att de hamnar på det djup som du vill fiska. Tänk på att fisken kan simma en upp eller ner en meter om den vill. Anledningen till att man använder beteslås istället för trevägslekande är att den då kan snurra fritt (tänk på att splittblyna inte ska klämma åt beteslåset så att det inte kan snurra) så att man undviker trassel. I beteslåset fäster du en av tafsarna som du har gjort. För att tacklet ska hamna på det djup du vill ha det knyter du en bit backinglina eller garn runt huvudlinan så att den stoppar flötet. Det är inte så viktigt att sätta knuten så att flötet flyter perfekt, det gör absolut inget om det ligger under ytan, bara man kan se det. Det finns även speciella gummipärlor för att hålla flötet på plats de kan även användas för att hålla beteslåset på plats, men de ska i så fall sitta hårt på linan, man vill ju inte att fisken själv ska få bestämma djup.

Flötmete 2:
Man kan använda denna metod istället. Den kräver mindre förberedelser. Man för linan genom flötet, binder fast huvudlinan i en förberedd tafs och fäster splittblyn på linan. De flesta ska ligga långt ifrån flötet och nära tafsen. Om du vill kan du helt enkelt fästa den på tafsen. Helst på monolinan. Men man kan även binda fast ett vanligt sänke i tafsen. Man ska inte balansera flötet “ordentligt“. Det ska ligga i vattnet med en lutning på cirka 45grader. På så sätt får du en indikation av alla typer av gäddhugg. Stiger den med betesfisken så lägger flötet sig på vattenytan. Drar den ner betet reser sig flötet varefter det sjunker. Simmar den mot dig lägger flötet sig. Simmar den från dig så kan flötet resa sig och sedan sjunka eller bara lägga sig ner och dra iväg åt motsatt riktning beroende på om den samtidigt simmar neråt eller uppåt. Detta fiske lämpar sig bäst med död betesfisk. Det andra metoden passar bäst med levande betesfisk. Denna kräver mer uppmärksamhet på flötet.

Bottenmete:
Det är mycket enklare att göra i ordning ett tacklet för bottenmete, man behöver enbart trä huvudlinan genom ett sänke och sedan knuta fast den i ett beteslås eller direkt i en tafs. Fäst gärna ett splitbly bredvidd knuten så att sänket alltid är minst en meter från betet. Du minimerar på detta sätt även risken för att sänket ska glida ner till tafsen när du kastar. Vilket kan orsaka att fisken sliter sönder ditt tackel.

Alternativ
Men som jag sa i början du kan fästa en större enkelkrok i läppen på en 10cm lång mört eller löja och ha en 20cm lång tafs på det och kasta med UL-spö och UL-rulle nära stranden eller nästan vilken utrustning som helst och få gädda. Det viktigaste är att hitta gäddan. Allt annat i artikeln handlar om att optimera fisket, genom att minska risken för att gäddan biter av linan, öka chansen för krokning och se till så att linan inte tar slut under drillning mm. Det kan t.o.m. vara roligare att UL-meta gädda! särskilt i vatten med få stora exemplar och medelvikten ligger kring 5kg. Multiplikator rullar fungerar också bra, de har en inbyggd baitrunner-funktion genom kastbromsen. Men se till så att den inställd lite hårdare än vad som behövs för att inte ett skatbo ska bildas när gäddan slutar dra lina efter att ha rusat med betet.

Tips & Råd
- Desto mindre krokar man använder, desto mindre skadar man fångsten.
- När du blivit skicklig och har konstant kontakt med fisken under hela drillningen finns det ingen anledning till att använda krokar med hulling. Kläm åt en tång runt hullingen och vrid den fram och tillbaka så att hullingen plattas ut. Gör detta på 2av trekrokarnas spetsar. Den tredje fäster man i betesfisken och man vill inte att den ska lossna.
- Om du använder dig av död fisk som bete så är det bra om du binder fast den i tafsen så att den inte lossnar från kroken när du kastar.
- En metod som endast får utövas när den döda fisken är ordentligt fastbunden i tafsen är följande; ta din avkrokningstång och tryck in den i betesfiskens mun. Rota runt lite för att det ska bildas ett tomrum. Bryt småbitar frigolit med tången och tryck in dem med i fiskens mun med hjälp av tången i fiskens mage. Detta gör att fisken flyter. Du ska dock se till så att gäddan inte sväljer fisken. Detta lämpar sig tillsammans med bottenmetet beskrivet ovan samt det senare flötmetet. Den enda förändringen som krävs är att trär en blytyngd genom linan innan man knyter på tafsen och ca 20cm från tafsen fäster man ett splitbly för att garantera avståndet mellan tafsen och tyngden. Flytande bete är bra i vegetationsrika vatten. Man kan fiska mellan ytan och tafsens längd från botten med denna metod. Idealet är att fisken flyter ca 20cm över vegetationen, detta kan kräva att man istället enbara använder en 30-40cm ståltaffs (exklusive krokarna). Man blir av med fler fiskar än med den tidigare beskrivna tafsen. Men man kan få fler hugg om fisken jagar nära botten eller ligger stilla på botten. Gäddor håller ofta till på botten och placerar sig så att de kan ta bytesfisken med ett utfall utan större ansträngning. Om man placerar sin fisk så att den ligger nära botten och en gädda passerar det borde den hugga, oavsett om den är hungrig eller inte, som om jag lägger din favorit kaka framför dig efter att du ätit till du blivit proppmätt.
- Veva sakta in tacklet när du ska kontrollera om betesfisken sitter kvar på tacklet, byta fiskeplats, kasta ut till en annan plats eller dylikt. Ryck gärna lätt några gånger och veva sedan in slacklina. Gör det mycket långsamt och tålmodigt. Detta kan bidra till fler hugg och fiskar.
- Vissa menar att man inte ska vänta med mothugg som jag beskrivit ovan. De ger mothugg direkt. Detta är för att gäddan inte ska sluka fisken och få skador då man riskerar att kroka den i magsäcken eller för långt ner i gapet. Jag håller med dem om man fiskar i vatten med många gäddor eller om man fyllt sin betesfisk med frigolit, man får absolut inte låta gäddan svälja en sådan fisk!
- Köp inte massvis med avkrokningstänger. En räcker. När gäddan krokats djupt kan du föra in den genom gälöppningarna och kroka loss fisken. Använd en långskaftad triangelkroklåssare med kort nos.
- Var varsam vid avkrokning. Ta inte i hårdare om det inte går att ta ut kroken i den riktningen du drar. Prova istället andra vinklar och vrid på olika sätt. Om du har hullingförsedda krokar så gör du mer skada på fisken vid avkrokning än med vanliga krokar. Du måste då även ta i mer för att få ut krokarna.
- Man kan göra två mothugg för att vara säker på att kroka fisken. Då är det bra om det senare inte är riktigt lika hårt som det första. Om du känner att du förlorat fisken trots det första mothugget (om du t.ex. sliter ut draget ur fiskens mun) så ska du inte göra ett till mothugg.